|
|
|
Formgivet med bilder, som PDF-fil |
IRMA VEPMaggie Cheung, en av den asiatiska filmens största stjärnor, anländer till Paris för att medverka i en nyinspelning av Les Vampires (populär fransk stumfilmserie från 1915-16 regisserad av Louis Feuillades). René Vidal (spelad av Jean-Pierre Léaud), en gammal nya vågen-regissör i utförsbacken, ser i Maggie den enda skådespelerskan i världen kapabel att gestalta en modern latexklädd Irma Vep, den kvinnliga ledaren för den maskerade och gåtfulla rånarligan Vampyrerna. Ensam i Paris och utan att kunna ett enda ord franska försöker Maggie att kommunicera så gott hon kan med sin omgivning. Maggie, som lider av jet lag och som försöker att hitta ett sätt att klara av de dagliga inte helt konfliktfria inspelningarna, anstränger sig för att försöka förstå den verkliga innebörden i de krav som ställs på henne.
Olivier Assayas - regi & manusFödd 1955 i Paris. Han växte bokstavligen upp i filmateljéer då fadern var berömd manusförfattare. Tidigt bestämde han sig för att bli filmskapare men sökte sig inte till någon filmskola utan studerade istället litteratur- och konst på universitetet. Sin första kortfilm regisserade han 1979. Under åren 1980-85 var han redaktör och framträdande medarbetare på den ansedda franska filmtidskriften Cahiers du cinéma. Under sin tid som redaktör var han bl a ansvarig för två uppmärksammade temanummer Made in USA (1982) och Made in Hong Kong (1984). Skrev tillsammans med Stig Björkman intervjuboken Tre dagar med Bergman (Filmkonst). Våren 1997 gjorde Olivier Assayas en dokumentär om den taiwanesiske regissören Hou Hsiao-Hsien (visad på Stockholm filmfestival hösten 1997).
Maggie CheungMaggie Cheung &endash; ett av de stora namnen inom Hongkongfilmen sedan början av 80-talet &endash; har medverkat i över sjuttio filmer under de senaste 12 åren. Actionstjärna, dramaskådespelerska, komedienn &endash; Maggie Cheung är antagligen mest känd för en internationell publik för sin medverkan i Jackie Chans Police Story (1985) och Super Cop (1992), Ann Huis Song of the Exile (1990), Johnny Tos kung fu-fantasi Heroic Trio (visad på Stockholm filmfestival 1994), Wong Kar-wais Days of Being Wild (1990) och Ashes of Time (1995) samt Stanley Kwans Actress (1992) för vilken hon vann priset som "Bästa Skådespelerska" vid filmfestivalen i Berlin. Maggie Cheung (vars kinesiska namn är Cheung Man Yuk) föddes i Hongkong 1964. Flyttade vid åtta års ålder med sina föräldrar till England där hon växte upp i Kent. Efter skolan arbetade hon i en bokaffär i ett år innan hon besökte Hongkong 17 år gammal. Medan hon var i Hongkong gjorde hon en TV-reklamfilm vilket ledde till frilansjobb som fotomodell och en TV-karriär. 1984 medverkade hon i sin första långfilm Wong Jings Prince Charming. Cheung har fått mycket uppmärksamhet under sin karriär och är flerfaldigt belönad både i Hong Kong och Taiwan. Förutom att hon var den första asiatiska skådespelaren att erhålla den prestigefulla Silverbjörnen i Berlin fick Cheung även utmärkelser i Taiwan, Hongkong och Chicago för sin gestaltning av stumfilmstjärnan Ruan Ling Yus tragiska öde i Stanley Kwans Actress. Irma Vep är Maggie Cheungs återkomst till filmen efter två sabbatsår. Efter Irma Vep har hon även medverkat i Wayne Wangs Chinese Box tillsammans med bl a Gong Li och Jeremy Irons samt i Peter Chans Comrades, Almost a Love Story (Distribution novemberfilm. Premiär i höst. Sv titel ej bestämd). Peter Chans film tog hem storslam vid utdelningen av Hong Kong Film Awards, bl a vann Maggie Cheung priset för "Bästa Skådespelerska" och blev därmed först med att ha vunnit utmärkelsen tre gånger. På tur står en roll i Wong Kar-wais nästa film.
Louis Feuillade &endash; Les Vampires &endash; Irma VepAv de över 700 filmer som Louis Feuillade (1873-1925) gjorde under sin 18-åriga karriär var det ingen som fick ett så stort gensvar hos publiken som Les Vampires (1915-16) &endash; en filmserie i tio delar med sammanlagd speltid på nio timmar. "Vampyrerna" är en juvelliga i Paris som leds av den oövervinnerliga Irma Vep (vars namn är ett anagram av "vampire"). Serien var en enorm succé och orsakade skandal när en av episoderna tillfälligt bannlystes av en polischef pga förhärligandet av den kriminella världen. Feuillade, en före detta kavallerist, journalist och förläggare, anställdes 1905 som manusförfattare av filmbolaget Gaumont. Han regisserade sin första film 1906 och utnämndes året därpå till konstnärlig ledare för filmproduktionen. Han arbetade i olika populära genrer och gjorde bl a över hundra filmer med barnstjärnor från vaudevillescenen. Hans största succéer var emellertid kriminalserierna Fantômas (1913-14), Les Vampires (1915-16) och Judex (1916). I huvudrollen som Irma Vep engagerades den berömda franska skådespelerskan och varietéstjärnan Musidora (född Jeanne Roques, 1889-1957). Hennes förföriska, korpsvarta, trikåklädda ärkeskurk var raka motsatsen till de oskyldiga, blonda hjältinnorna i konkurrerande amerikanska seriefilmer som t ex Perils of Pauline och The Exploits of Elaine. Filmerna spelades in snabbt och billigt i Gaumonts ateljéer och på gatorna i Paris. Det som gav filmerna en suggestionskraft och en känsla av fruktan, som passade in de allmänna stämningarna vid tiden för första världskriget, var kombinationen av lyrisk, naturalism à la Lumière och bisarr kriminalmelodram &endash; filmen är späckad med försvinnanden, förklädnader, plötslig död och spöklik återuppståndelse, lönndörrar och hemliga tunnlar, biljakter och vilda flykter över de parisiska takåsarna. Det var detta tillsammans med den anarkistiska samhällssynen &endash; "Vampyrerna" stal enbart från de rika &endash; och det nästan surrealistiska åsidosättandet av logik &endash; det sistnämnda ett resultat av det pressade inspelningsschemat &endash; som gjorde att filmerna skattades högt av surrealister som André Breton och Louis Aragon. Efter skandalen med Les Vampires försökte Feuillade blidka myndigheterna med den moraliskt rättrådige Judex, men "Vampyrerna" skulle återuppstå i serien Tih Minh (1918). Nu var ligan lokaliserad till Nice och inställda på världsherravälde och på att hämnas Irma Veps död. Trots Les Vampires dåtida populäritet och seriens uppenbara inflytande på europeiska regissörer som Fritz Lang och Alfred Hitchcock glömdes filmerna bort och antogs under flera decennier vara försvunna. Henri Langlois på Cinemateket i Paris återfann försvunna kopior i slutet av femtiotalet, dessa saknade dock texter vilket i och för sig bidrog till att höja den surrealistiska känslan. På sextiotalet fick Feuillade nya entusiastiska beundrare i regissörer som Alain Resnais och Jacques Rivette. Nyligen återfann man de saknade texterna och franska cinemateket restaurerade filmerna till deras ursprungliga längder. Les Vampires är en av de stora klassiska franska filmerna.
Utdrag ur intervju med Olivier AssayasNär den franske regissören Olivier Assayas träffade Maggie Cheung för första gången, på filmfestivalen i Venedig för några år sedan, blev han så imponerad av Hongkong-stjärnan att han beslöt att skriva en film för och om henne. Ursprungligen skulle den ingå i en tredelad film gjord tillsammans med Claire Denis och Atom Egoyan, en film om utländska kvinnor på ett hotell i Paris. Projektet blev inte av, men Assayas höll fast vid sin idé och skrev ett manus där skådespelerskan kommer till Paris för att medverka i en remake av Feuillades klassiker från 1916, Les Vampires, en remake gjord av en neurotisk regissör spelad av Jean-Pierre Léaud. /…/ Cheung tackade ja till rollen och Irma Vep /…/ gjordes på fyra veckor. Trots sin låga budget blev Assayas sjätte film en favorit på festivaler runt om i världen, och den kommer med största sannolikhet att etablera honom utanför Frankrike. "Jag hade sett ett par av Maggies filmer &endash; jag har länge varit intresserad av asiatisk film &endash; men det var först när jag träffade henne som jag insåg hur speciell hon var. Tidigare har jag alltid engagerat skådespelare just för att de är så vanliga, och undvikit använda stjärnor. Jag upptäckte att Maggies filmstjärneutstrålning var mycket stimulerande /…/." Assayas, som valde att studera litteratur och måleri i stället för att gå på filmskolor ("Jag hade mer nytta av det, med tanke på hur mina filmer ser ut") /…/, är son till en berömd manusförfattare och har skrivit filmkritik i Cahiers du cinéma, böcker om Hongkong-film och Bergman och manus till André Techiné. Men Irma Vep är ingen nostalgisk hyllning till Les Vampires. "Det handlar mer om en remake av en rollfigur än om en remake av Feuillades film. Musidoras Irma Vep var en mycket speciell, unik figur. När den märkliga kvinnan i trikåerna för första gången dök upp, så naken som det var tillåtet, föddes en filmarketyp. Den här figuren är autonom, /…/ hon dyker upp om och om igen genom filmhistorien &endash; i Judex, i Batman &endash; Återkomsten, i The Avengers, i Black Cat-filmerna från Hongkong, i reklam och musikvideor. Men det är också en film som handlar om hur filmkonsten och inställningen till filmkonsten har förändrats. Jag blir så irriterad /…/ på folk som kritikern i min film, som bara tycker om regissörer som John Woo och Tarantino. Jag har alltid tyckt om actionfilmer från Hollywood och Hongkong, men jag tycker också om regissörer som Garrel och Straub. Jag uppskattar många olika sorters film, och jag kunde aldrig föreställa mig att den här våldsamma actiontrenden skulle slå ut allt annat. Man är inte ens intresserad av äldre tiders actionfilmer! Och ideologin bakom många av de filmer som görs idag är så konventionell och konform. Man vill helt enkelt inte ha några djärva eller utmanande filmer längre." Det kaos och de konflikter som Cheung hamnar i /…/ är lyckligtvis inte direkt baserade på Assayas egna erfarenheter av att göra film. "Filmen handlar om kollektivt arbete, om hur människor förhåller sig till varandra i en sådan situation. Det fanns en tid då man höll ihop för att man hade samma idéer eller övertygelser, men idag lever vi i en tid av total individualism. Man arbetar tillsammans, men meddelar bara det som är absolut nödvändigt för att saker och ting ska fungera. Filminspelningen är bara en av de saker filmen handlar om. Det råkar vara min enda erfarenhet av kollektivt arbete. Hade jag jobbat i ett garage, hade jag gjort en film om det i stället! Och regissören är inte heller ett porträtt av någon bestämd person. Eftersom det är Jean-Pierre som spelar honom blir han en överdriven och komisk figur, men frågorna han ställer sig är de frågor alla regissörer brottas med: hur gör man för att behålla sin vision, hur ser man till att det blir den film som man ville göra? Skapandeprocessen kan ibland vara väldigt skrämmande, och man känner ofta att man håller på att förstöra sin film. Men den här osäkerheten är intressant. Är man alltid säker på att man gör rätt, är man helt enkelt dum!" Geoff
Andrew, Time Out, 5 mars 1997
Internationella pressröster"Assayas, som har varit kritiker i Cahiers du cinéma /…/ har gjort en film om en film. I olika stadier av sina karriärer har Truffaut (Dag som natt [1973]), Godard (Föraktet [1963]) och Rivette (Le pont du nord [1981]) &endash; vilka alla skrev för Cahiers &endash; gjort filmer om filmer. Assayas har valt att befolka sin Irma Vep med skådespelare som blir länkar till dessa tre regissörers verk, och hans film är full av referenser till och anspelningar på den sociala och kulturella miljö i vilken de och andra ur nya vågen-generationen har arbetat. Alltså hittar vi Jean-Pierre Léaud, stjärnan i Truffauts Dag som natt, i rollen som den självutnämnde auteuren René Vidal, liksom Bulle Ogier, stjärnan i bland annat Rivettes L'amour fou [1968]. Mer förtäckta filmhistoriska referenser dyker upp filmen igenom. /…/ Material från en film som S.L.O.N.-gruppen &endash; bildad av Chris Marker &endash; gjorde 1968 är ett exempel på den kortlivade politiska engagerade militanta franska filmen. Tillsammans
med det centrala motivet i filmen &endash; Vidal gör
en TV-remake av Feuillades stumma serie Les vampires
från 1915 &endash; kan detta ge intrycket att
Assayas bara är ute efter att hylla, eller kanske
sörja, en viss sort fransk film. När
José Murano (Lou Castel) tar över som
regissör, säger han att Irma Vep (som i
originalet spelades av Musidora) för honom
står för "Paris, slumkvarteren och Arletty".
För honom är Irma Vep essensen av en nostalgisk
bild av ett svunnet Paris. Assayas, som använder
Feuillade som sin viktigaste referenspunkt, visar sin
beundran för den tidiga filmen samtidigt som han
&endash; genom att använda Hongkong-stjärnan
Maggie Cheung &endash; slår fast att den tidens
Paris är för alltid borta. För
Vidal-Léaud är det viktigaste skälet att
engagera Cheung /…/ att hon är "modern"
/…/ Cheung glider genom alltihop i sin Cat
Woman-kostym av latex. Hennes nedtonade spel är
mycket viktigt: hon dekonstruerar sin egen status som
ikon samtidigt som hon visar hur isolerad hon är,
på och utanför inspelningsplatsen.
/…/ "Irma
Vep är ett experiment som har gett ordentlig
utdelning. Assayas måste härmed betraktas som
en av de mest spännande av dagens europeiska
regissörer." "Delirisk,
erotisk och mycket rolig satir om dagens franska
film" "Ett
blixtrande utbrott av filmtalang! En av de mest lekfulla
franska filmerna på år och dar." En av de
tre bästa filmerna 1997 1979
- Copyright [kortfilm] 1980
- Rectangle, Deux Chansons de jacno 1982
- Laisse inacheve a Tokyo 1984
- Winston Tong en Studio 1986
- Désordre 1989
- L'enfant de l'hiver 1991
- Paris s'eveille 1993
- Une nouvelle vie 1994
- L'eau froide 1996
- Irma Vep 1997
- HHH: A portrait of Hou Hsiao-Hsien ORGINALTITEL REGI
O MANUS KLIPP FOTO SCENOGRAFI LJUD KOSTYM PRODUKTION PRODUCENT VERKSTÄLLANDE
PRODUCENT Maggie
Cheung Jean-Pierre
Léaud Nathalie
Richard Nathalie
Boutefeu Alex
Descas Dominique
Faysse Bernard
Nissile Olivier
Torrès Bulle
Ogier Lou
Castel Arsinée
Khanjian Antoine
Basler m.fl. LÄNGD: CENSUR: FORMAT:
35 mm, färg BILDFORMAT: LJUD:
Dolby SRD ÖVERSÄTTNING: IMPORT
- DISTRUBITION: BOKNING: ANSVARIG
UTGIVARE: |
Tillbaka till sidans topp - Filmkatalogen - Recensioner - Bildarkiv - Ta mig till hemsidan
|
|
novemberfilm |
|
tel:
08-632 01 85 |
© Formgivning o webbansvarig: Ditte Tengvall
Sidan senast uppdaterad 990321